Katternö Group
Skilda världar?
Riksdagsvalet nyligen blev en seger för sannfinländarna och en förlust för de gröna. Säkert kan detta tolkas på många sätt, men kanske är det ingen slump att det misstroende som många på landsbygden uppenbart känner gentemot 'makthavarna' i huvudstaden följer ett mönster som känns igen också i energipolitiken.
Huvudstadsregionen och landsorten har nämligen ganska olika förutsättningar för sin energiförsörjning, och de regler som utformas slår ibland väldigt olika.
Ett exempel på detta gavs i ledaren i det förra numret av denna tidning. En förordning om "energiprestanda" för nya byggnader var då under beredning och kommenterades här. Nu är förordningen besluten, med ikraftträdande vid halvårsskiftet 2012, och tyvärr återfinns i den mycket av den ologik som vi varnade för.
Till exempel behölls energikoefficienten 0,7 för byggnader som värms med fjärrvärme, medan koefficienten för eluppvärmning blev 1,7. I praktiken betyder det att det eluppvärmda huset måste förses med 140 procent effektivare isolering än det fjärrvärmeuppvärmda!
Koefficienten för oljeeldning fastställs i förordningen till 1, vilket ger den märkliga situationen att en husbyggare på landet klarar sig med 40 procent tunnare isolering, om han eller hon byter ut eluppvärmning mot olja. Vi får verkligen hoppas att jordvärme lyckas förhindra oljans återkomst!
Ursprungslogiken i detta kan sökas i Bryssel. En mellan- och sydeuropeisk praxis är att el produceras som en separat process, inte som hos oss i kombination med värme, vilket är en långt mera effektiv metod. Det nya regelverket klassificerar därför fjärrvärmen i Helsingfors, i huvudsak baserad på naturgas och kol, som miljövänligare än uppvärmning med el producerad av Alholmens Kraft, med biobränsle som den viktiga energikällan.
Mer har dessutom förberetts. På uppdrag av arbets- och näringsministeriet presenterade forskningscentralen VTT nyligen en beräkning om hur ett antal större kolkraftverk kunde erbjudas såväl investeringsstöd som ett nytt operativt stöd för att övergå till biobränsle. Detta trots att de flesta av de berörda kraftverksägarna, baserade främst i huvudstadsområdet, är resursstarka storägare av både vattenkraft och kärnkraft.
Energiproducenter som redan gjort motsvarande investeringar med egna kapitalinsatser, som Alholmens Kraft, skulle inte beröras av stödordningen. Med detta ges nytt hett bränsle åt dem som misstror Helsingfors och Bryssel. Först etableras i den gröna energins namn regelverk som uppfattas vara illa anpassade för landsbygden. Sedan ska landsbygdens folk hjälpa storstadsborna med kostnaderna för att också de ska få en 'grönare' energi.
En annan aspekt är att denna utveckling mot en allt mer stödbaserad energimarknad strider mot de politiska ambitionerna om avreglering och transparens. Systemet blir allt mer invecklat och oförutsägbart med allt fler stödsystem - och energiskatterna stiger allt mer. Enbart den senaste energiskattehöjningen vid årsskiftet kostar konsumenterna 700 miljoner euro på årsbasis. För delar av industrin är energikostnaden redan en ödesfråga - i den globala konkurrensen ger valet av energikällor normalt inga skönhetspoäng.
I skrivande stund är det oklart hur den regering ska se ut som ska föra stafettpinnen vidare. I ett Katternöperspektiv är att hoppas att den nya regeringen utgår från de förutsättningar för energiproduktion som gäller i Finland - och ser hela landet som prioriterat område.
Stefan Storholm
VD, Katternö Ab